Marie peppar Falkie på morgonen. Hundarna verkar pigga och glada

Marie vallar på morgonen. Det är inget eget vallateam i år utan Marie vallar själv.

Invigning av VM 2010 under fredagkvällen.

Fredag 26 februari del 2

Nu har Marie och alla andra kört.  Bilder och resultat nedan:

Följande resultat:

Annika Karlsson 5:a efter dag 1

Torsdag 25 februari

Klev upp halv sju och gick ut och rastade hundarna. Blandade mat och gick in åt frukost. Frukosten bestod av en gigantisk buffé. Helt underbart! Massor av olika frukter, yoghurtar, jordgubbar, bär, gott bröd. Ja, allt möjligt.

Nu började det ljusna ute också så vi såg hur omgivningen såg ut. Böljande landskap och vi befann oss mitt i en slalombacke med fantastisk utsikt. Problemet var bara att det blåste kraftigt och det var plusgrader. Dessutom var det väldigt lite snö. Men tävlingsplatsen ska vara någon kilometer högre upp så det kanske är bättre där.

Nära till afterskin. Parkera i backen

Efter den goda frukosten gick vi ut och matade hundarna. Gick sedan in och vilade en stund. När vi sedan gick ut för att rasta så kom en kille i en liten plogbil och skulle köra ut där vi hade bussen. Han såg inte så glad ut. Det var nog inte så bra att vi stod där. Folk började vakna till och gå ut i backen och måste då passera vår buss. Men vi blev hänvisade till ett annat ställe längst in på en parkering bakom en avspärrning som egentligen var mycket bättre.

Det är trång. Inte mycket plats för hundarna, men på husvagnstaket finns det ledigt utrymme.
Efter rastningen åkte vi upp till tävlingsplatsen. På programmet står det att veterinärbesiktningen började klockan 10 och då skulle alla vara på plats. Men när vi kom upp dit så var ”stakeoutplatsen” redan full så de hade stängt av den. Vi blev hänvisade 1,5 kilometer längre upp med informationen att veterinären skulle komma dit också. Där uppe var det också kaos. Ingen ordning på parkeringen och ingen visste någonting. Vi åkte ner igen, ställde oss vid vägkanten och gick in i området för att titta hur det såg ut. Start- och målområdet var på en stor skidstadion så det kommer nog att bli mycket folk. Men det var varmt och snön var sockrig och blöt. Det var i alla fall mycket mer snö på tävlingsplatsen.

Här ska tio hundar få plats.

Klockan två åkte jag till tävlingsplasten med Lisa för att vi skulle åka runt spåret på skidor. Det är nu 10 grader varmt! Banan är utför de första kilometraran och kuperad och kurvig. Sista fyra km är uppför så det kommer bli tungt och jobbigt med tanke på hur varmt det är.

Niklas åkte iväg med hundarna till de övriga svenskarna dit veterinärerna skulle komma kl 17.00 men de kom kl 18.00. Det var den snabbast veterinärkoll Niklas sett och den gjordes i totalt mörker.

Jag stod sedan och avallde till klockan 24.00 och visst hade det varit bättre med pappa på plats :-)

Onsdag 24 februari

Ställde klockan på halv sex. Idag ska vi försöka åka ända ner till målet, Oberwiesenthal. Planen var att ta bron över till Köpenhamn och sedan färjan i Gedser till Rostock. Den färjan tog 1,45 att åka och gick varannan timme.

Efter matning, rastning av hundar och lite frukost så kom vi iväg vid åtta-tiden. Förutom ett kort stopp vid en bensinmack åkte vi direkt till färjan. Där träffade vi de andra svenskarna som också skulle köra VM. Färjan gick klockan 11 och vi hann rasta hundarna ordentligt innan.

Rastning innan färjan, där vi mötte upp med övriga svenskar.

Att lämna hundarna på bildäck känns aldrig roligt. Alltid orolig att de ska bli sjösjuk.

Väl framme i Tyskland började det snöa lite. Här var marken också snötäckt, men vägen var bar. Det var tur att vi tog de dubbfria däcken på bussen. När vi åkte av färjan i Tyskland så stod det vakter och lyssnade på bilarna så att ingen hade dubbdäck.

Klockan är nu tjugo över två och vi letar efter en bensinmack för att tanka och rasta hundar… 43 mil kvar till Oberwiesenthal….. hmmm nu måste det komma en bensinmack snart, det var länge sedan vi såg en. Jo, där! 4 kilometer. Bra. Då tar vi ut hundarna där också.

Nästa stopp blev vid sex-tiden. Vi stannade mitt emellan två långtradare på en lastbilsparkering och matade hundarna. Här i södra Tyskland var det ingen snö längre. Alla hundar åt och drack. Bra. Sedan fortsatte vi drygt en timme och vid det här laget hade vi kört av motorvägen och hade bara cirka 4 mil kvar till Oberwiesenthal. Vi körde på en ganska smal asfalterad väg och hittade till slut en bussficka som vi stannade på. Det blev en snabbrastning för hundarna i koppel så de fick kissa av sig lite efter maten.

Rastning efter den vackra autobahn. Hundarna gillar inte detta.

Vi kom fram till Oberwiesenthal vid halv nio och hittade den koloss till hotell som vi skulle bo på ganska lätt. Hotellet hade 780 rum och såg ut som Sundsvalls sjukhus ungefär. Vi checkade in och gick och åt middag i restaurangen som redan hade stängt. Men vi fick mat i alla fall, en ordentlig salladsbuffé. Helt OK.

Hotellet låg precis vid en slalombacke. Lite funderingar blev det när vi skulle parkera bilen för att ta ut hundarna. Alla parkeringsplatser var fulla och det skulle komma mer folk i morgon sa de i receptionen. Det slutade med att vi fick ställa oss alldeles bredvid slalombacken, där alla skidåkare går när de ska slänga på sina skidor och åka utför. Men hundarna fick i alla fall stå på snö, hela parkeringen var annars nämligen bara asfalt.

Det fina charmiga alphotellet, byggt under den kulturella DDR tiden. Är dock trevligare inne.

Tisdag 23 februari

Klev upp klockan sju. Matade hundarna och gick en sväng med dem. Pulver åt ingenting och Kamak var också lite petig med maten. Men de andra åt bra. Det var 15 minusgrader och snöade. Efter frukost packade vi ihop allt och åkte söderut.

Kom till Stockholm vid tiotiden. Då började kön. Bron vid Södertälje var helt avstängd för att en lastbil hade kört in i räcket. Bron måste besiktas innan de vågade släppa på trafiken igen. Så redan norr om Stockholm var det trögt. Dessutom var det en hel del olyckor på avfarterna från E4:an så det var stopp lite överallt. I tre och en halv timme befann vi oss i en bilkö. Men under den tiden så stannade vi också att rastade hundarna och åt lunch. Det blev en tråkig sallad från Mc Donalds.

 
Alla danskar skyller på dåliga snöförhållande. Men det är ju hur mycket snö som helst i Danmark :-)

När vi väl kom ut ur Stockholm så gick det bra. Målet för dagens körning var att komma ner till Tyskland, men vi stannade i Malmö. Vi fick sova hos Sverker och Lena som bor ca 15 km utanför Malmö. Det tackar vi för.

I Skåne brukar det inte vara någon snö, men när vi åkte in på en smal väg mitt bland de öppna vyerna med höga snövallar så kändes det som om vi körde på kalfjället. Väl framme, straxt efter nio så möttes vi av två glada tollare och tre labbar. Vi hade kommit rätt.